Det gäller inte minst vår filmkritiker Erik Helmerson, som varje vecka publiceras i 15-20 svenska dagstidningar. Självklart skapar vissa recensioner också en del debatt.

Nyligen recenserade Erik den österrikiske regissören Michael Hanekes annars så hyllade film ”Det vita bandet”. Recensionen fick hård kritik från den bloggande frilanskritikern Hynek Pallas. Erik har i sin tur svarat Pallas på Expressen.se, där han då och då förekommer som kulturskribent.

Vad händer sen? Fortsätter Haneke-debatten? Vi har ingen aning. Men det är på sin plats att publicera den omdebatterade recensionen, så att Pallas, Erik själv och eventuella andra debattörer har något att länka till. Så, här kommer den:

Det vita bandet
Originaltitel: Das weisse band
Genre: Drama
Premiär: 18 december 2009
Med: Christian Friedel, Maria-Victoria Dragus, Rainer Bock med flera
Regi: Michael Haneke
Speltid: 2 tim 25 min
Censur: 11 år
Betyg: + + +

Achtung! Tystnad! Der Filmmeister Michael Haneke ska nu förklara nazismens uppkomst.

Der Filmmeister harklar sig, talar och säger sålunda: ”Man var elak mot barnen, levde i en feodal halvdiktatur och lyssnade för mycket på kyrkan”.

Ah! Applådåskor! Buketter av kritikerrosor och Guldpalmer! Europeiska filmpriser!

Men, ursäkta und förlåt, Der Herr Filmmeister… Elak mot barnen, feodalism och kyrkan… Så var det ju i precis hela världen vid förra sekelskiftet. Så varför var det just i Tyskland som..?

Ach nein. Der Filmmeister har redan lämnat byggnaden, ständigt i rörelse, ständigt på väg att göra nästa film som ska förklara något annat evigt mysterium, kanske varför man alltid spiller marmelad just när kläderna är nytvättade – ”Den vita brallan”?

Michael Haneke tillhör, liksom Lars Norén, Tomas Tranströmer och numera Herta Müller, en liten grupp konstskapare som hyllas med formuleringar annars reserverade för nekrologer.

Som gör kritiker, paradoxalt nog, totalt okritiska.

Så har till exempel ”Det vita bandet” redan kallats ”en helt fullödig film” i SvD, DN skrivit att ”Hanekes geni var uppenbart redan i debuten” och Sydsvenskan kallat honom ”Mogen mästare”.

Varför? Knappast för enbart kvaliteten i hans filmer. ”Det vita bandet” är en på många sätt kompetent film. Men den är, som vi redan sett, en teorikoloss på banalitetens lerfötter vars förklaringsmodeller ligger på ”Lorry”-nivå: ”Wir haben keine Lokaaal!”

Är det dialogen? Nej, den är är ostringent, ofta innehållslös och gör filmen minst en halvtimme för lång. Fotot? Visserligen stramt vackert men aldrig i närheten av överväldigande. Intrigen? Nej, filmens bärande gåta ids Haneke inte ens lösa. Det nyskapande persongalleriet? Tillåt mig skratta: De onda i dramat är – liksom de onda i dramat varit sedan 1920-talet – godsherren, förvaltaren, den perverse läkaren och prästen (som Haneke dessutom piratkopierat från ”Fanny och Alexander”).

Så varför bugar alla så djupt för Der Filmmeister Michael Haneke?

För att det finns ingen annan att buga för. De riktiga mästarna är borta. Bergman är död. Kurosawa är död. Fellini är dödare än Napoleon. Haneke är, det måste vi ge honom, den nutida regissör som i informationserans postpostmoderna virrvarr mest liknar den Store Traditionelle Manlige Filmskaparen.

De dyrkar Haneke i brist på äkta vara. Det vore väl elakt att kalla honom ett beläte. Men som b-mästare kvalar han in, mer än väl.

Av: Erik Helmerson/TT Spektra
erik.helmerson@ttspektra.se

Sälja redaktionellt utrymme? Aldrig!
Elisabeth Bäck bloggar från chefredaktörskonferens i Indien. Läs också bloggposten om att bygga sin egen tidning.

Nu öppnar DN Skola
Ett projekt som känns intressant att följa.

Det här händer med journalistiken 2010
Pelle Sten plockar fram kristallkulan.

Rikard – en toppentwittrare
Måste bara hålla med, kocken Rikard Nilsson är intressantast att följa på Twitter just nu.

Lussekatterna – en klicksuccé
Djurbilder funkar alltid. Senaste lyckade exemplet hämtas från Sundsvalls Tidning.

Morgan läser Hallands Nyheter
Ni missade väl inte denna klassiker?

Krogrecensenter får svidande kritik
Restauratören recenserar tidningarna.

Expressen uppdaterades via chefredaktörens blogg
Tekniska problem på Expressen, då gick de viktigaste nyheterna ut på Thomas Mattssons blogg.

Bevakade rånet från matsalsfönstret
Nyheterna kommer inte alltid till dig, men bra nära ibland.

Första steget från dagstidning till nyhetsmagasin
Fler och fler tidningar väljer att erbjuda helgabonnemang.

Till sist lite inspiration
Årets snyggaste New York Magazine-omslag.

Redaktör Kristina Erkenborn jobbar nu för fullt med att uppdatera sajten med nyheter och bakgrundsinfo om paret. Ett bildspel har precis lagts ut och i eftermiddag blir det förstås kommentarer och nya bilder från pressträffen på Solliden.

Förlovningen satte väl annars en viss symbolisk punkt på sommartorkan. Måndagen var spännande med hovets pressavdelning som varken sa bu eller bä och de stora vinnarna Svensk Damtidning som var ensamma om nyheten. Till övriga små vinnare i sammanhanget får vi tillgodoräkna Nyheter24, som tog upp nyheten redan under måndagen och säkert drog en del trafik, samt Expressen som hade tillräcklig koll i dagens tidning för att slippa göra en kostsam extraupplaga.

Här är några svar.

Thomas Mattson, Expressen:
”Nej.”

Emanuel Karlsten, Dagen:
”Vi försöker avdramatisera hela den sociala medienärvaron så mycket som möjligt. Att vara social på nätet är att likställa med att vara social utan tangentbord. Det vill säga: Minglar du på fest representerar du Dagen, vare sig du vill eller inte. Du personliggör vårt varumärke. Det innebär inte att du aldrig får släppa loss, inte vara dig själv, men det innebär att du behöver vara medveten om att ditt eventuella dåliga omdöme senare kan användas mot dig.

Likadant på nätet.

Vi har dock gått igenom med våra profilerade bloggare lite om hur man tex beter sig mot followers. ”Om jag får mycket followers från ett politiskt parti eller kyrka, ser det konstigt ut om jag följer dem också?” Och det gör det givetvis inte. För det är precis som i vanliga livet – vill någon lyssna på dig när du pratar så är det hyfs att lyssna tillbaka.”

Anders Carlsson, VK.se
”På Västerbottens Kuriren har vi ingen policy om våra anställdas aktiviteter inom sociala medier utan litar till deras omdömme. Vi ser gärna att våra medarbetare finns med på flera olika ställen inom sociala medier och hoppas, genom en liten genomgång och utbildning nu på fredag (…)  kunna få fler att våga, testa och se möjligheterna med sociala medier.

Lars Nilsson, UNT (via Jens Pettersson, redaktör 18 minuter):

”Nej, men vi förutsätter att medarbetarna är lojala med företaget.”

Ovanstående svar tar upp fyra beröringspunkter som återkommer i andra svar:
1. Nej. Thomas Mattssons svar återkommer i alla andra svar, d v s det finns ingen policy.
2.Bete dig på nätet på samma sätt som du beter dig när du representerar företaget i andra sammanhang.
3. Var lojal med ditt företag.
4. Våga testa och se möjligheterna med sociala medier.

Inget oväntat men ändå väldigt intressant. Vi återkommer säkert i ämnet.